Nu är förkylningen på bättringsvägen iaf men inte i närheten av bra än.

Har haft problem med sömnen den senaste veckan, antagligen påverkar nytt sovrum och ny säng det hela en hel del
Men i natt har jag äntligen kunnat sova utan att vrida på mig för mycket och utan ont i nacke/rygg/axlar och huvud.
Eftersom jag sovit bra under natten så räknade jag nästan med att dagens kulle bli bra istället visar det sig att jag är tröttare än någonsin och  hormonerna spelar stora spratt med tårkanalerna.
Danne har nu åkt iväg för att jobba eftermiddag och så fort han sa hej då så började tårarna att spruta så han knappt ville åka.
Jag fick tvinga mig själv att andas långsamt o sluta gråta så han inte skulle bli sen till jobbet.
Det känns lite otäckt att vara ensam hemma med Amanda när jag är så här trött...för om jag somnar så sover jag oftast några timmar och är inte lika lättväckt som vanligt heller.
Orken i kroppen är absolut på upphällningen och jag känner mig som i början när jag varit sängliggandes så länge...ni vet hur jag beskrev att jag inte kunde sitta upp ens för att det kroppen liksom hellre vill ligga ner och ligger jag inte så börjar jag må illa.
Aptiten finns inte heller kvar längre....jag äter såklart om jag har mat framför mig men får äckelkänslor bara jag tänker på mat. Idag har jag iaf rester att värma på åt Amanda och mig och det är tur det för annars vette tusan hur det skulle gå.

Ska försöka orka sitta vid datorn en liten stund till iaf men sedan hägrar sängen igen...får läsa lite och hoppas att jag inte somnar.